Or de la vie

Idag hade jag åter en nattlig prommenad med underbar musik. Sedan när ja kom hem igen åt jag Havre Fras.
Detta fick mig att fundera över hur mycket gott och trevligt som finns i livet. Mer än det där elementära som familj, vänner bla bla. Utan sånt som sätter lite guldkant på livet (och då menar ja inte Hansa Kompaniet).

Sådant som...

... Havre Fras
... Stjärnklara nätter
... Brasor
... Sovmornar
... Att cykla i medvind
... Soliga sommardagar
... Sushi
... Lagom fylla
... Scrubs
... Pengar på mobilen
... Pengar på busskortet
... Att ha de båda ovanstående samtidigt!
... Banka på saker som låter
... Tändstickor (det är ju brasor i fickformat)
... Pingviner!

Öh, orkar inte mer nu. Fyller på senare.

Bögar i bergen

Idag såg jag en underbar film. Brokeback mountain. Äntligen, efter att ha velat se den så länge.

Så skönt att få se nått helt annorlunda på bio. Ingen förutsägbar, killen-kommer-få-tjejen-i-slutet produktion a la hollywood. Frågan var istället - kommer killen få killen? how wonderful.

Efter filmen sa Ylwa nått i stil med att "Roligt att den mest manliga filmen ja sett på länge handlar om två bögar" och det är svårt att säga nått annat. Hur man kan få en romantisk scen att framstå som ett slagsmål men ändå behålla en viss romantik övergår mitt förstånd men regissören lyckades faktiskt. Ackomanjerat av diverse manliga frustande. Heath Ledger lät verkligen som en brunstig tjur. Charmigt.

Från ultra-män till ultra-mesar:
Idag var jag på gymet. Under en liten vattenpaus stod ja tittade ut genom fönstret ner på parkeringen utanför (precis vid ingången till myrorna på heleneholm för er som varit där). Där noterade jag en idiot som parkerat sin lilla skåpbil, med tillhörande släp precis utanför ovan nämnd ingång så att han blockerade vägen för att bilar som skulle ut från parkeringen. Mycket riktigt växte kön snart.

När jag fem minuter senare tittade ut genom fönstret stod samma skåpbil kvar med samma lilla kö av bilar som snällt väntade på att han skulle flytta sig. I bilen längst fram satt ett par i övre medelåldern och i typiskt svensson-snitt. Gjorde inte ett skit. Tutade inte ens eller försökte på något sätt få mannen, som glatt lastade sitt släp med soffor och golvlampor, att förstå att han faktiskt stod i vägen.

Så typiskt svenskar. Ingen vågar säga till, ingen vågar stå upp mot någon annan. Tränger sig någon i kön muttrar folk lite surt men ingen sätter den ohyffsade lymmeln på plats. Ja skulle vlija se samma scen som vid myrorna utspelas i valfri stad vid medelhavet. Då hade det varit ord och inga visor för buffeln med släpet istället för att som i detta fallet, kvinnan stiger ur bilen och frågar mannen lite försynt om han skulle kunna flytta sig.
Hade det varit mellanöstern hade de kanske till och med bränt upp bilen, med släp, soffor och allt. Nå, kanske inte. Det finns reaktion och det finns för mycket reaktion.

Imorron blir det indiskt nyårsfirande. Rasande intressant. Hoppas maten är god.