The land of bös

För en vecka sedan, precis vid den här tiden, satt man iklädd en blå-gul t-shirt och en blå-gul halsduk med en blå-gul flagga på kinden och en plasttrumpet i ett fast grepp, på olympiastadiums sämsta platser i väntan på få se en liten boll sparkas runt, runt, runt, runt för att slutligen efter 89 smärtsamma minuter hamna i rätt nät.

Fotbolls-vm är sinnessjukt. Vilket engagemang som uppstår ur tomma intet över något så obetydligt som en liten kula gjort av syntetläder och plast. Och elva svettiga män som springer efter den som ett gäng golden retrivrar naturligtvis.

En grov uppskattning är att det säkert var 60 000 svenskar i berlin förra veckan. 47 000 inne på själva staduim men åtskilliga på storbildsskärmar runt om i stan. Vansinne. Det var verkligen svenskar överallt. Fulla, blå-gul-målade, skrikande, bösiga svenskar. Stackars berlinare. De inhemska invånarna såg minst sagt förskräckta ut där de satt inträngda i sina säten på tunnelbanan tillsammans med några hundratal svenskar och undrade färmodligen om de ska se ropen "iiiin me bollen i mål" som något hotfullt och upprorsviglande.

I sann bös-anda tog de svenska supporter-tåget hela gatan fram till stadium i besiktning och gjorde förmodligen en av VMs mest beundransvärda supporter-marcher. Tom de militärliknande tyska polizei verkade glada och tutade glatt med i svenskarnas hejjerramsor. Så bööööös.

För att inte tala om all bratwurst som såldes överallt. Man tror ju att det liksom är som i sverige att falafelkiosker och hamburgerbarer dominerar över svenska specialliteter som köttbullar och panbiff men i tyskland kunde man verkligen få deras legendariska bratwurst överallt. Och mycket av den! undertecknad åt ju en halvmeter bratwurst instoppad, dubbelvikt i ett baguette-bröd. Faktiskt riktigt gott.

Slutligen måste jag ge en liten tribute till Johan Eriksson från Huaröd (nånstans i skånes vildmarker) som började dricka öl halv åtta på onsdagens morgon och var sedan i stort sett full ända tills ankomsten till svågertorps station fredagkväll då han avslutat starkt med några groggar på väg över öresundsbron. En anmärkningsvärd bedrift. Bra jobbat Johan, du var den bäste buss-medresenär man kan ha...

Förebilder och skräckexempel

Lördagkväll. Svedala var måttligt kul (mycket överraskande).
Varför är det emo i mina högtalare? Usch, måste bort.

Människor påverkar andra människor. Så är det, tror jag alla kan hålla med om. Vissa ser upp till andra och vill bli bli och agera som dem. De är förebilder. Andra är motsatsen. De är skräckexempel och med det levande exempel på hur man inte vill bete sig i allmän beskådan.

Jag har kommit på att jag inte har några förebilder. Jag har bara skräckexempel. Jag vet inte exakt hur jag vill bete mig men jag vet precis hur jag inte vill bete mig. Det har folk visat mig. Folk jag stört mig på. Som den goda medborgare och medmänniska jag är vill jag bespara andra människor att se mig ha samma beteende.

Det är lika bra. Det är alltid svårt att härma en annan persons sätt och stil. Det blir oftast krystat, falskt och patetiskt. Däremot är det mycket lättare att låta bli att härma en persons beteende. Stanna upp och tänka "nej, shit... så där gjorde ju den där jobbiga tjejen på den där festen, usch fy fan... jag ska minsann vara bättre än så". lätt som en plätt och en anseende skjuter i höjden. I alla fall i ens egna ögon, och det är ju det som räknas. Självrespekt, mina damer och herrar.

Så tack till alla mina skräckexempel där ute. Ni hjälper mig att bli en bättre människa.

haha... idioter! Je vous aime.