Nattens stillhet... man kan inte annat än älska den.
Att vandra fram längs tomma gator, förbi mörka trädgårdar och tysta radhus en kylig men ändå inte kall natt är nått av det bästa jag vet. Med en lagom melankolisk låt i hörlurarna (Kaizers Orchestra - 170) blir stunden fulländad.
Stänger man av musiken är allt tyst. Vilket är väldigt skönt efter en hel dag av ljud och oljud. Det enda som hörs är det stilla bruset från de få bilar som passerer på Ringvägen.
Gatlyktornas gula sken varvas med de blåa skyltarna från Statoil-macken och de enorma bokstäverna från Maxis lika enorma varuhus. Att dessutom se lite hederliga röda neonrör på Focus Neons uråldriga skylt gör ju inte stämmningen sämre.
Gullvik är lyckligtvis ett vansinnigt lugnt område vilket gör att harmonin inte behöver påverkas av rädsla för att bli påhoppad av någon galning eller rånare. Den enda personen jag mötte var en väktare och hans hund. En liten ful hund som var snäll nog att inte skälla. Den respekterade den sköra tystnaden.
Det låter för mycket i världen. Bilar, bussar, hundar, men särskilt människor låter för mycket. Så fort det blir tyst känner folk sig obekväma och vill få igång ett samtal, sätta på mp3n eller kanske bara vissla lite för sig själva. För få har insett charmen med en tyst stund. En tyst, lite dunkel stund. En midnatt under en gatlykta.
Harmoni.
No comments:
Post a Comment