Ode till en cykel

En av mina mest älskade ägodelar försvann idag.

Min kära cykel, Hilda (även känd som Vilda Hilda i yngre dar), stals av någon samvetslös apvarelse rakt utanför mitt subway där jag sliter i mitt anletes svett.

Ok, jag antar att jag har mig själv att skylla lite eftersom jag för en gångs skull inte låst cykeln, hade glömt nyklarna hemma. Men ändå, vad är det som säger att bara för att en cykel råkar vara olåst så är den till för allmähetens bruk? Ingen skam i kroppen här dessa cykelstjälande ligister.

Till helvetets sjunde krets kommer förrädare och cykeltjuvar.

Nu får man väll försöka hitta en värdig ersättare... snyft. Stackars Strindberg.

För övrigt sitter jag ju en lördagkväll och skriver det här. Woho! Party on! Live on the edge!
Nåja, imorron ska ju trots allt "Askis" jobba igen. Bäst att han är pigg då så att han kan betjäna alla idioter som helt utan tanke på sina medmänniskor glatt sticker näsan utanför dörren varenda dag och bidrar till världens elände och förfall. För att inte tala om Tyskar.

Nej, tyskar ska vi inte ens prata om.

Det var säkert en tysk som tog Hilda och ch satte på taket på sin opel-kombi från 87 innan han glatt åkte hem till Dortmund med sina snoriga ungar, hjärtligt smaskande på en sub som han med nöd och näppe lyckats beställa med kroppsspråk och i bästa fall knaglig engelska.

I'm with stupid.