Nördjulklappar!

Jag fick lego i julklapp! Star Wars-lego! Man är ju inte mer än typ 10 år gammal innerst inne. Jag måste ju visa resultatet för min lika star wars-nördiga fader (han fick en jedi-morgonrock när han tackades av från sitt jobb!)

Så i alla fall. Jag fick kejsarens skyttel från Episode 3 när han kommer och räddar Anakin efter att han lemlästats av Obi-wan.

Här kommer den flygandes och fäller sedan ihop sig för landning.

Inuti kan man spela upp scenen där Anakin blir Darth Vader. Här ligger han på en bår med kejsaren stående bredvid. Masken är redo att sänkas ner.

Masken är på plats! Darth Vader är född.

Båren reser sig upp. *Darth Vader-musik*

Wow, det är så man ryser!

Det här är då vad jag har underhållt mig själv med den senaste tiden.

Lägesrapport

Eftersom jag uppenbarligen inte kan förmå mig att skriva något vettigt mer än varannan vecka får jag nu göra en liten sammanställning över vad som hänt sen senast.

B-uppsats. Jag och herr Nilsson har slagit våra kloka huvud ihop och klämt ut en B-uppsats som ingen av oss är helt missnöjd med. Området vi behandlar är lunginflammation kopplat till munvård och lär inte intressera en jävel. Men det hela har fortlöpt relativt smärtfritt, med lagom mycket jobb och minimal andel stress. Skönt. Nu är det klart och någon stackare måste läsa arbetet och hitta på något att säga till opponeringen. Hehe.

Karaten. Jag har tagit nytt bälte. Orange. Rätt fullt men det är ju kul att man har bevis för att man faktiskt kommit någonstans.

Stickning. Jag brukar inte använda mössa men den här vintern tänkte jag investera i en. Men då jag blir lite kräsen av att jobba på Uma och inte kan köpa vilken skit som helst har jag bestämt mig för att försöka göra min egen. För att öva upp mina sticknings-skillz har jag börjat med en halsduk utan några som helst finesser. Det går väl bra antar jag, dock börjar jag tveka på mina färgval för nu vet jag inte hur jag ska göra en mössa som kan matcha halsduken.

I övrigt har jag träffat lite gamla vänner (läs Roine!), försökt rita något fräckt, skaffat spotify, uttryckt mitt hat mot SDU på malmös gator och torg, spelat pokemon, tittat på manliga män som slänger sig i högar (även kallat rugby) samt bondat med Big Z.

Återkommer om två veckor eller nått. Kanske dyker det upp någon fantastisk pingvin innan dess.

Teknikens under

För några dagar sedan var jag och Cornelia ute och kollade läget i stan. Vi tog oss en sväng inom Game, mest för att kolla läget och lite för att jag var i behov av någon ny underhållning som ett begagnat playstationspel till överkomligt pris.

Vi strosade runt lite, jag hittade inte något som jag var särskilt intresserad av medan Corre hittade ett begagnat Wiispel som hon tyckte verkade roligt.

Men plötsligt råkade jag gå förbi en av de uppställda prova-på-montrarna. Där råkade det ligga en liten Nintendo DS. Vid första anblicken såg bilden lite suddig och konstig ut men man såg ändå att det var en välkänd liten grönklädd figur på skärmen som tålmodigt stod och väntade på att någon skulle plocka upp honom. Det såg ut som Link i Ocarina of Time. Eftersom det är ett av mina favoritspel genom alla tider var jag tvungen att titta närmare.

Wow! Med konsolen i rätt läge förändrades bilden och den suddiga Link-figuren blev plötsligt i 3d, utan töntiga 3d-glasögon!Fantastiskt. Jag ville bara sticka in fingrarna i skärmen, plocka ut honom, sätta honom på axeln och ta med honom hem. Ett massivt ha-begär slog mig. Jag måste ha 3d-Link! Våndorna var många. Efter ett år som student slänger man inte lättvindigt ifrån sig pengar på i princip helt onödiga elektronikprylar. Länge och väl funderade jag, provade, vankade runt lite i butiken, provade igen, undersökte bankkonto, beräknade kommande inkomster och till sist, två minuter innan butiken skulle stänga, gick jag över till disken och meddelade lite casual att jag skulle vilja köpa ett sånt där Nintendo 3DS.

Så nu är jag stolt ägare av ett stycke av vår framtid. För så småningom lär väll allt komma i sån här icke-glasögon-krävande 3d. Jag har inte ångrat mitt köp än i alla fall och när det nya Pokemon dimper ner i brevlådan lär jag vara som ett barn på julafton.

Skönt att man fortfarande kan känna så.

Mer pingviner!

Jag har varit i farten med pennan igen. Tror att detta ska bli ett stående inslag i bloggen. I avsaknad av övrigt innehåll...

Pingvin!

Jag satt och ritade en tisdagskväll och blev så vansinnigt nöjd med resultatet att jag måste dela med mig med resten av världen!

(Klicka för större bild)

Det tog bara 2 år.

Vi har äntligen gardiner uppe i två av tre rum i alla fall. Hemtrevnaden är på topp! Stort tack till husmor My med familj.

Inte världens bästa bilder kanske. Men you get the picture.

Working hard or hardly working?

Jag har börjat sommarjobba.

Jag har återvänt till min gamla praktikplats på kirsebergs korttidsboende, den här gången som ett fullt avlönat vårdbiträde. Känns ganska bra att göra ungefär samma saker som jag höll på med för tre månader sen men faktiskt få betalt den här gången. Har hittills bara jobbat tre dagar men jobbet känns väl ok. Dagarna känns dock långa för att ofta händer det inte så mycket och när något väl händer så blir det mycket på samma gång. Men det gäller bara att komma in i den rytmen. Jag har ju trots allt försoffats under den senaste månaden. Men ändå, fy fan att gå upp klockan halv sex! Sånt tar tid att vänja sig vid.

Så nu dricker man kaffe som aldrig förr. En ledig stund (allt från fem minuter till en och en halv timme)? Då tar vi en kopp kaffe eller fem. Jag kommer börja utveckla ett beroende. Schysst är dock att det börjat en annan manlig sommarvikare. Kanske inte mest på grund av hans kön utan snarare eftersom vi är i samma ålder vilket är ett mer än välkommet avbrott till alla damer i övre medelåldern. De är snälla och så men det är skönt att kunna prata om lite mer ungdomsrelaterade saker än besvären att ha en tonåring hemma som inte vill hjälpa till med disken.

Nog om det. Resten av veckan i korthet:

- Har även jobbat en del på Uma Bazaar och nu när vi har lite pengar att röra oss med har både jag och Corre uppgraderat våra garderober där.

- Var på Emelie aka Klyftans födelsedagskalas med det sedvanliga skurupsgänget och några australiensare i släptåg. Sen tyckte Jeanne att vi skulle dra till Retro men upptäckter vid ankomsten att det är stängt. Så för att rädda kvällen och inte skämma ut vår stad inför våra långväga gäster drog vi med dem till KB. På en fredag! Nåja... de hade nog kul tror jag.

- Nästa dag skulle vi hänga med samma gäng till Köpenhamn men bakfylla och allmän dåsighet fick planerna att rinna ut i sanden.

- Även dagens planer grusades. Jag har varit pepp på att se den nya Transformers på bio i 3D och skulle dra med de gamla grabbarna på detta. Filmen kommer antagligen suga men om den är bra någonstans är det på Royal med 3D-effekter. Nåja. Nu ringde Roine och sa att Danne inte var peppe längre så nu väntar vi tills Ola kommit hem. Åker kanske hem till brorsan och leker med lego istället...

Avslutningsvis ett smakprov från min och Corres photoshoot vid vår busshållplats (med våra nya Uma-kläder).

Göteborg - Dag 2

Ja jag är världens långsammaste bloggare. Men jag har ju fullt upp med all nursing och fighting. Nå. Redogörelsen för andra dagen av Göteborgsresan. Nästan precis en vecka försenat.

Dag 2 gick i stort sett bara åt till att besöka resans huvudattraktion: Where The Action Is. Mina tidigare festivalerfarenheter sträcker sig bara till Siesta och Malmöfestivalen så det var kul att besöka en så här kompakt musikupplevelse som WTAI. På Siesta blir det lätt att festen i campet vinner över att traska till scenområdet en kilometer bort. Det orkar man bara företa sig om det är någon artist man verkligen vill se. Resultatet är att jag i genomsnitt sett fyra-fem band under mina Siestabesök. Nu lyckades vi beta av i alla fall åtta konserter på samma dag!

Man hade ju inte så mycket att välja på. De båda scenerna avlöste varandra. Så fort en konsert var över började nästa och även om man kände för att ta en öl eller äta något kunde detta göras i anslutning till någon scen. Nackdelen var att man inte kunde smita iväg utanför området för att käka något billigare än langos för 80 spänn utan att missa halva festivalen. Men att äta och dricka till löjligt höga priser hör i för sig festivalerna till.

Folköl för 50 spänn och thaigryta i chinabox för 80 spänn. Yey.

Coldplays ballonger och en stor skymmande flint (och en begynnande till höger).

Bäst - Man måste väl säga Coldplay som drog på den största showen och naturligtvis var festivalens stora dragplåster.

Roligast - The Ark som man i för sig sett en herrans massa gånger men de lyckas alltid göra bra spelningar. Dessutom kunde jag sjunga med i de flesta låtarna vilket alltid är kul.

Biggest moment - Brandon Flowers sjunger Mr. Brightside, en av mina absoluta favoritlåtar med The Killers och över huvudtaget för den delen. Synd att han inte drog med resten av bandet, men man får väl ta vad som bjuds.

Sämst - Glasvegas antar jag. Startade hela konserten med sin största hit Geraldine och efter det kunde konserten inte få något riktigt klimax. Dessutom var sångaren tydligen tämligen berusad vilket förklarade en hel del.

Brandon!

Göteborg - Dag 1

Jag har känt mig ganska oinspirerad till att blogga på sistone men nu får jag ändå göra min dagboksplikt och skriva några rader om besöket i Göteborg och Where the action is. Medan jag fortfarande kommer ihåg det.

Sammanfattningsvis gick hela resan extremt smidigt och smärtfritt. Jag tror inte att vi hade någon ens halvallvarlig incident. Inga missade eller försenade tåg, borttappade kamoror, stulna väskor, strul med hotell etc. Den största missen var nog när vi precis kommit dit och skulle hitta till hotellet. Det är sådana här tillfällen som en smartphone visar sin bästa sida. Google maps var vår bästa vän under hela resan och tillgång till västtrafiks hemsida var man än är, är ovärderligt. Sen att vi inte lyckades tyda tabellerna rätt, felbedömde avståndet på kartan och gav oss ut på en oändlig promenad längs Göteborgs kajer ("Hotellet ligger vid vattnet, följer vi vattnet så kan vi ju inte missa det!") var ju inte telefonens fel. Och många fina båtar fick vi se på vägen.

När vi väl gjort oss hemmastadda på hotellet bland alla gamlingar och businessmän på konferensresa ville jag åka till Liseberg. Jättemycket! Corre var mindre pepp. Men vi kompromissade fram ett kort besök med minst en åktur i den nya Atmosfear (Nordens högsta fritt fall!). Så blev det. Jag fick åka Atmosfear, Kanonen (min första tur i en berg-och-dalbana med loopar. Askul!) och fick till och med corre på Lisebergsbanan. Atmosfear var dock en besvikelse. Lite kul var det väl att titta på utsikten men det blev en för kort upplevelse för att motivera det långa köandet.

När jag fått agera ut barnet inom mig var vi båda rätt slutkörda och spenderade kvällen med othello och ost och kex på hotellrummet. Ganska passande med tanke på det huvudsakliga klientelet på hotellet.

Mums.

Cykelräddningen - LIVE!

Mitt cykellås har gått sönder med nyckeln fast i låset och cykeln fast i ett cykelställ. Räddningsaktionen drar igång.

14.47
Tar bussen mot triangeln utrustad med bågfil, skiftnycklar, låsolja, extranycklar och en hoppfull inställning.

15.03
Försöker återigen att få runt nyckeln med hjälp av låsolja. Lyckas inte. Kollar upp cykelns serienummer och beger mig mot cykelhandlaren för att förhoppningsvis kunna få en kopia på kvittot så att jag har något att visa upp när polisen knackar mig på axeln.

15.45
Lyckas efter mycket om och men och många leenden få ett kvitto på cykeln. Han menade dock att det är typ omöjligt att såga upp låset. Så nu ska jag med mitt nya kvitto försöka få någon att klippa upp låset till mig.

16.04
Besöker Lås-Borgström som är villiga att hjälpa mig. För 900 spänn! Fuck that. Nu ska jag skruva loss framhjulet och köpa ett nytt. Det blir inte ens hälften så dyrt...

16.14
Cykeln är fri! Ingen brydde sig. Så lätt är det att sno en cykel på öppen gata i Malmö. Nu ska jag bara hitta ett framhjul.

16.25
550 kr för nytt hjul, däck och slang. Nåja. Bättre än 900 spänn i alla fall

16.40
Aktionen slutförd med lyckat om än lite kostsamt resultat. Har visat upp cykeln för den snälle cykelhandlaren som gav mig kvittot så han kunde se att det var rätt cykel. Bergs cykelservice på amiralsgatan äger. Vilken fin dansk!

Torghandel och andnöd

Yey. Skånekorten har kommit så nu ska det åkas Skåne runt. Jag har kommit på den fantastiska idén att alla inköp förutom dagligvaror skall handlas i en annan stad än Malmö. Så närmast till hands ligger en tripp till Helsingborg för att köpa leggings till Cornelia. Vad gör man inte för att roa sig?

Invigningen av kortet blev dock ingen lång resa. 5 minuters bussresa till Möllan för att shoppa loss lite på torget. Vi borde definitivt åka dit oftare. Så mycket roligare än att handla på en stormarknad. Man kan ju pruta och deala om priset. Fantastiskt. Enda klippet blev i för sig dill för 5 istället för 10 kronor. Men jag kände ju att jag gjorde ett riktigt kap och gick nöjd iväg med mer dill än jag nånsin kommer hinna använda upp. Förutom lite frukt och grönt gick vi in och fyndade några kort-datum-varor på Möllans ost, vilket jag tror ska bli något av en veckotradition. "Äh, där kommer de där igen som aldrig köper ost till fullpris". Så får det bli. Om vi håller på tillräckligt länge kan vi nog beta av en bra bit av sortimentet.

Jag saknar dock fortfarande Möllans kött som stängde för säkert två år sedan. Deras kallrökta oxkorvar var att dö för! Jag började undersöka eventuella ersättare och har köpt hem en provkorv som ska avnjutas med en dansk öl någon gång i veckan. Fortsättning följer.

Dagens pärs var dock träningen. Det var den värsta träningen hittills. Ungefär halvvägs in hade jag fått så mycket stryk av att hålla undermåliga mitsar (stavning? slagkuddar helt enkelt) att jag hade en kraftig andnöd som bara blev värre och värre. Till slut fick jag gå ut och lägga mig i korridoren. En vänlig träningskamrat kom ut och började känna på mina revben och jag försökte få fram att jag var fullt övertygad om att jag inte brutit något. Men man kan ju knappt prata, näsan rinner, ögonen rinner och det känns som om man ska svimma. Fy fan.

Ikväll är det fysträning så då får jag ta revansch. Upp på hästen igen.

Högstadiehäng

Det är ett allmänt känt faktum att man oftast anpassar sig efter umgänget. Samtalsämnen, mängd och typ av skämt, antal svordomar etc är i alla fall för mig mestadels beroende av vem det är jag umgås med och i vilket sammanhang. Hänger man med de gamla subborna (från subway) blir det mycket trash-talk om Subway , med kursarna blir det tentor och venprov och med Kalle och My blir det lite av varje men fortfarande rätt mycket Subway (Ja Kalle och My får en egen kategori.) Så hur blir det när kompisgänget från högstadiet ska samlas igen?

Vi träffas inte så ofta nuförtiden Ola, Roine, Danne, Padde och jag (som Ola sa, låter som ett gäng kåkfarare) men nu har Roine kommit hem från Linköping, Danne bor i Lund över sommaren och Padde är skadad och kan inte träna kickboxning lika hysteriskt som han brukar. Så vi lyckades få allihop till samma plats och vid samma tidpunkt utan att någon cyklade vilse eller försov sig.

I vanlig högstadieanda började det med Falafel. Samtalet var väl ganska artig och väl avstämt - Hur gick det i Linköping? Vad gör du nu då? Trivs du i Göteborg? etc. uppblandat med de senaste skandalerna från Fosie församling och lite minnen från tonåren

På biljardhallen började folk bli lite varmare i kläderna och den vuxna ytan började spricka i kanterna. Långsamt började man glida in i högstadierollerna och kvaliten på både samtalsämnen och skämt sjönk i takt med att de vulgära utspelen och osmakliga kommentarerna ökade.

För att verkligen sätta spiken i kistan till allt vad mognad heter avslutade vi med att kolla film hemma hos Ola. I för sig ganska vuxet och filmen blev "Himlen är osklydigt blå" istället för någon B-actionrulle men det kändes verkligen som om man åkt 10 år tillbaka i tiden och satt och svettades i Dannes källare igen. Det blev kanske inte lika illa som på den tiden men nivån på konversationen sjönk ytterligare några steg, skämten blev lite värre och kommentarerna lite grövre.

Men man kan ju inte annat än att njuta av det. För även om man försöker agera vuxet i alla fall fem dagar i veckan med diskning, städning och räkningar så är det ganska skönt att glida tillbaka till tonåren igen och släppa allt.

Men tacka gud för att det bara blir en kväll i halvåret.

(Kalle skickade förresten sms i morse om att de är på förlossingen! Hoppas allt går bra.)

Smørrebrød

Idag bjöd föräldrarna på en resa till Danmark för att köpa öl och äta smørrebrød. Tanken var att turen skulle gå via Helsingborg till Helsingør men det dåliga vädret ändrade planerna och det blev en bilresa över bron till København. Då kunde man ju dessutom lasta på mer öl!

Efter en snabb visit på Bottle Shop - 93 sekunder från bron, där uteslutande svenskar shoppande inför midsommar åkte vi ner till det gamla svenskhänget Dragør, dit färjan från Malmö tidigare la till. De äldre i sällskapet hade trevligt åt att minnas alla spritbutiker och osthandlare som en gång fanns men som nu blivit klädbutiker och guldsmeder. Jag spanade efter smørrebrød.

Corre i ett regnigt men ganska mysigt Dragør. (I sepia för att matcha den den uråldriga omgivningen. Kameraeffekter is the shit.)

Tids nog fick jag mitt smørrebrød. Det blev fläskesteg med rödkål och gurksallad. Så danskt som det kan bli. Corre fick en lite torftigare friterad Camenbert. Det var ont om vegetariska smørrebrød.

Dagens skörd. Vi borde klara oss över sommaren i alla fall.

Det lediga livet.

-- Sammanfattning: Jag är ledig och försöker aktivera mig själv. Lyckas sådär. --

Eftersom jag tagit mig för att skriva denna blogg i någon form av dagbokssyfte för att hjälpa mitt krassliga minne känner jag att det kan vara på sin plats med en kort redovisning till mig själv av veckan som gått.

Jag är ledig. Eller arbetslös. Arbetsfri. Har obetald semester. Hursomhelst var det längesedan jag var ledig under en så här lång sammanhängande period. Senast var nog sommarlovet -05. Så vad har jag lyckats aktivera mig själv med?

Jag har (förutom att titta på tv och spela alldeles för mycket tv-spel):

- Spelat basket med Kalle och My.

- Spelat Risk med Kalle och My och vunnit ett parti!

- Tränat och fått en fruktansvärd träningsvärk i mina lår.

- Försökt uttrycka mig kreativt och komponera låtar med gitarren. Har inte gått något vidare.

- Tristess-handlat på Willys och fyndat färsk vitkål. Tristess-handling är när man handlar trots att man inte behöver det för att ha något att göra.

- Väntat på sommarvärmen som försvann lagom till min ledighet.

- Tagit en öl i goda vänners lag på Golden (numera Golden Shiva. Fancy-schmancy!) med Maja, Jeanne +1 = Majas dejt.

- Övat på att rita saker i olika perspektiv. Väldigt random, men kan man spendera tiden under tråkiga föreläsningar genom att rita nonsens kan man väl göra det hemma också.

Så. Då kommer jag ihåg den här veckan. Nu blir det snart en tur till Golden igen, den här gången med Carola och imorgon väntar en tripp till Helsingør med föräldrarna för att köpa öl och äta smörrebrød. Snart borde dessutom skånekorten dimpa ner i brevlådan och då jädrar ska jag och Corre ut och återupptäcka det skånska landskapet!

Världens minsta katt

Testar mest hur det här funkar i mobilen. Det är ju helt klart mycket mer tidsödande. Men det verkar ju funka bra till att lägga upp bilder.

Haha! Titta på Åke. Inte större än att han får plats mellan tummen och pekfingret!

Slagtad

-- Sammanfattning: Vi var på Slagt. Det levde upp till lågt ställda förväntningar. Tasty gör äckliga kebabtallrikar. --

Jag kan inte riktigt komma ihåg när jag senast besökte Slagthuset nattetid, men sen har jag ju också uttalat dåligt minne. Det var i alla fall ett bra tag sedan och tidigare erfarenheter har väl inte varit de bästa så min skepsis var stor när folk började peppa för en utgång dit. Det skulle vara stora saker på gång. Alla klubbar i Malmö skulle vara där! Fem dansgolv! Inte bara det vanliga white trash-dunket utan även ett golv med indie! Dj-Daniel och Dj-Johan, som man ändå fått någon form av förtroende för efter alldeles för många KB-besök, skulle vara med på något hörn så jag vände kappan efter vinden och anslöt mig till marschen mot Slagt.

Som bilden ovan kanske varslar om var det väl ingen större hit. De första vi möter inne på Slagt är ovan nämnda DJs förpassade till att förlusta sig själva till klockan 03.20 innan de fick upprätta ett dansgolv. Det tilltänkta indie-golvet spelade Eric Prytz och vi började känna oss lite snuvade på konfekten. Det var trots detta helt klart den bästa kvällen på Slagt hittills (det blev lite bättre efter Prytz) men det behöver ju inte säga så mycket. Värt, det för mig mycket dyra inträdet och löjligt höga ölpriserna? Nja, men kanske mer minnesvärt än att sitta hemma och spela Worms.

Appropå besvikelser kan jag upplysa om att Tastys kebabtallrik varken är värt sitt pris eller det arteroskleros-framkallande innehållet.

RISK!

-- Sammanfattning: Vi har spelat Risk. Jag förlorade. Jag blev vansinnig. My är gravid. Worms är roligt. Karatejogging utomhus är uppfriskande. --

Risk. Hatkärlek. Något annat kan mitt förhållande till detta storartade brädspel inte beskrivas som. Jag älskar Risk. Jag tycker det är skitroligt och hade gärna spelat ett riskparti om dagen. Jag hatar Risk. Jag förlorar alltid och det brukar barka åt helvete redan under första-andra rundan, jag tvingas slåss i underläge hela spelet och är egentligen aldrig med i spelet om segern. För att bli klyschig: Jag älskar att hata Risk.

Gårdagens inbjudna kombattanter var Jona, Sofia, Kalle och My. Som vanligt gick det åt helvete för mig under första rundan då Jona verkade bestämma sig för att bara lägga krut på att förstöra mitt liv. GAH! Jag var nära att fysiskt attackera Jona varje gång han slog sexa på sexa och tvingade fram enorma förluster för varje litet skitland jag försökte erövra.

Medan jag och Jona förde en tynande tillvaro på de amerikanska kontinenterna stod giganternas kamp mellan Corre och Kalle/My (Sofia var gravt ointresserad och lämnade spelet ganska omgående) vilken Kalle och My så småningom tog hem. Grattis! My är för övrigt så jävla gravid att jag varje riskkväll är allvarligt oroad över att det ska sluta med en skrikande bebis på vardagsrumsgolvet och en efterbörd i badkaret.

Nåväl. Kan knappt bärga mig till nästa parti!

Desto bättre gick det för mig när vi gav upp Risk och började spela Worms istället. Återigen ett fantastiskt spel. Aggressionen och frustrationen som växt upp under Risk kunde få sitt utlopp genom de våldsamma maskarna. Nostalgin flödade och den sena natten/tidiga morgonen blev ganska angenäm.

Träningen igår var lite annorlunda då det första vi gjorde var att springa ut ur dojon och jogga en runda i den intilliggande parken istället. Jag försökte undvika att titta på de vi joggade förbi men jag vågar anta att vi blev ganska utstirrade där vi sprang runt, runt en lekplats barfota i vita dräkter med färgglada band. Det var dock inte så farligt att springa barfota som jag trodde och det var väldigt skönt att slippa den svettiga dojon för en gångs skull. Jag svettades inte så mycket överhuvudtaget igår då vi övade Katas (En kata, flera katas? Typ röreslemönster med olika slag och blockeringar. Lite som att dansa.) och jag hade inte gjort någon av dem tidigare. Så jag vevade mest runt med armarna och försökte kopiera den som stod närmast. Jag såg nog lika opassande ut som barfotalöpet i parken.

Prisa gud! Här kommer skatteåterbäringen!

-- Sammanfattning: Jag har fått skatteåterbäring. Bokade en resa till Where the action is. Tittade på Death Proof. Blev knappast hänförd. Spoilervarning. Skönt att slippa svettas idag. --

Ja, man kan väl inte annat än att citera Broder Tucks bevingade ord denna dag. Sommaren är räddad. I alla fall i en månad till.

Vad är då det första man gör när man kommit över denna efterlängtade summa pengar? Man spenderar den så fort man kan! Chop, chop! Nu har vi bokat in några dagar i Göteborg för att besöka Where the action is. Ett herrans meck var det att hitta någonstans att bo. Vandrarhem eller hotell? Var är billigast? Var är närmast? Var ligger någonting överhuvudtaget i Göteborg? Pallar man sova i en sovsal eller är man för bekväm för detta?

Vi beslutade oss för att vi inte pallade med en sovsal men vandrarhem verkade ändå billigast. Mycket var dock redan fullbokat och när vi upptäckte att man betalade per person och inte per rum visade det sig att vandrarhem inte var så hemskt billigt ändå. Så vi unnade oss ett lågbudget hotell med havutsikt för en överkomlig summa. För denna lyx fick vi betala 60 kronor mer än för ett rum utan havsutsikt. Fint som snus.

Såg Tarantinos "Death Proof" idag.

Det var en sån film som jag inte riktigt kan finna tilltalande men misstänker samtidigt att jag på något sätt missat the bigger picture. Det kanske låg något fantastiskt i att sitta och lyssna på fyra tjejers hjärndöda snack om absolut ingenting under större delen av filmen. Man skulle kanske bygga upp någon relation till dem innan de utan omsvep dödas och kastas ur storyn. Det var kanske hela poängen att visa hur otroligt vanliga dessa stackars mordoffer (och mördare) faktiskt var. Det var väl ingen dålig film. Mot slutet blev det mer Tarantino-galet och räddade lite. Men många scener kändes plågsamt utdragna. Filmnördar är välkomna med sin syn på det hela.

Skönt att slippa den kvävande värmen för en dag förresten. Svettades så mycket på träningen igår att jag trodde jag skulle torka ihop som ett skrumpet fikon. Vem kom på idén att bygga träningslokaler utan någon form av ventilation? Riktigt varma dagar kommer folk börja svimma till höger och vänster. Bara man inte blir det första.

Att döpa en blogg

-- Sammanfattning: Jag motiverar mitt nyuppstartade bloggande med mitt dåliga minne. Får ångest över vad bloggen ska heta. Hittar den här gamla bloggen från gymnasiet och beslutar att forsätta där jag slutade. --

Vem är Yang Wi?

Historien om Yang Wi är lång och tämligen tråkig så jag kan bara som hastigast nämna att det är mitt elektroniska alter ego. Det används kanske inte så mycket numera då man blivit gammal och känner att det mest respektabla är att använda sitt riktiga namn i de flesta sammanhang. Men nu verkar det som om det har blivit dags att damma av det gamla användarnamnet igen.

För nu tänkte ju jag ge mig på bloggandet igen. Många bloggar har startats och många bloggar har övergetts men något som hittills aldrig hänt är att en blogg försvunnit. För evigt är de dömda att flyta runt som vrakspillror på det oändliga cyberhavet.

Perfekt! tänkte jag. Jag har ett fruktansvärt minne och börjar på allvar oroa mig över att jag på äldre dar ska ha glömt bort stora delar av mitt liv (upptäckte över några öl i parken med Ylwa att hon kom ihåg mer om min gymnasietid än vad jag själv gör). Så var kan då vara bättre att samla lite minnen och tankar än i ett medium som inte ser ut att försvinna inom en överskådlig framtid? Sagt och gjort. Dags att börja blogga igen.

Men vad ska bloggen heta? Åh, ångesten.

The Fighting Nurse! Självfallet! Jag studerar ju till sjuksköterska och kombinerar detta med min, förvisso ganska nyligen påbörjade karateträning. Töntigt, tyckte Cornelia och min entusiasm vacklade. Hon läser ju ändå en del bloggar och jag läser inga alls så hon borde ju ha koll. Jakten på det perfekta namnet fortsätter. Vem är jag? Hur sammanfattar jag mig själv i ett namn? Något annat som har med utbildningen att göra kanske. "Kanylernas betvingare". Låter som en blogg för knarkare. Något med min fascination för Star Wars. För nördigt. En låttitel eller något, föreslog Cornelia. För pretentiöst för mig. Något med min thing för ordet faeces? För äckligt. Pingvin-relaterat? Tja, om man vill ha besök av tredjeklassare som skriver sin Comic Sans-artikel till skoltidningen (gör kids fortfarande skoltidningar? Jag kommer ihåg att alla ville skriva om delfiner på min tid... jag skrev om pokémon.).

Så efter många om och men bestämde jag mig för att ändå köra på med The Fighting Nurse. Bara för att upptäcka att det redan var taget av en religiös MMA-fighter från Filippinerna. Tillbaka till ruta ett. I ren desperation föll jag fem år tillbaka i tiden och provade tillgängligheten för "Yang Wi". Upptaget! Vilken idiot har snott mitt alter ego? Jag själv, visade det sig och jag snubblade in på den här gamla övergivna bloggen som drevs några månader i gymnasiet. Så jag plockar upp tråden igen. Får se hur länge det varar den här gången.