Varenda idiot-with-an-opinion har dem.
Har du en åsikt? Skriv en blogg!
Vill du klaga på något? Skriv en blogg!
Vill du klaga på dig själv? Skriv en blogg! (eller en Lunardagbok)
Tror du att någon intresserar sig för ditt liv och vill veta vad du tycker och tänker? Skriv en blogg!
Jag är inte fåfäng (inte officiellt i alla fall).
Jag vet att mina visdomsord kommer att läsas av en ytterst sluten liten skara av människor. Med stor sannolikhet ingen utanför min vänskapskrets, om ens det.
Men det ska ja inte hindra mig från att se till att den här sidan i alla fall får en vettig blogg.
För det finns så vansinnigt många ointressanta bloggar. Man blir mörkrädd, paranoid och undrar skrämt vart världen är på väg när man ser hur många idiotiska åskiter som cirkulerar fritt ute i cyber-etern.
Värst är nog dem som använder bloggen som en regelrätt dagbok.
De flesta för dagbok för att de nån gång i framtiden ska kunna damma av de gamla anteckningarna och minnas en svunnen tid. Det är sunt. Man har så mycket att minnas att minst hälften försvinner i farten och att man då vill föra lite anteckningar innan allt förpassas till glömskans små gråa hörn är trots allt förståeligt.
Hur som helst är det vissa som inte riktigt förstått det här. De för nämnligen dagbok för andra.
Det förstår jag inte.
Har folk inte tillräckligt att hålla reda på i sina egna liv för att samtidigt orka intressera sig för andras?
"Jag gjorde ditt och jag gjorde datt och sen gjorde ja lite mer av ditt" Va? Nej? Hörde jag någon viska lite försynt "så intressant"? Trodde väll inte det...
Sedan finns de dem som har förväxlat sin datorskärm med klagomuren.
Vissa bloggar är bara fyllda med klagosång och förakt mot allt och alla. Ingen annan åsikt än skrivarens egen kan överhuvudtaget vara ens i närheten av rätt. Man placerar sig själv på en skabbig tron, insvept i stora lila moln av självgodhet och arrogans.
Men vänta... Kastas inte här enorma stenar i lika stora glashus?
Nej. Naturligtvis inte. Eftersom min åsikt faktiskt är den rätta. Så fort min mun öppnas uppenbarar sig sanningen i ett rosa skimmer. Min visdom är en oas som aldrig kommer att torka ut i denna tröstlösa öken av idioti.
Tack för idag.
Annes Att-göra-lista:
- Se mer Scrubs
- Bli mer ödmjuk
Ett litet ps.
Jag skulle vilja avsluta med en bild på min goda vän Sofia när hon statuerar exempel på hur man inte vill se ut på en bild om ens mamma får tag på den.
No comments:
Post a Comment