Nös, nös, nös

Jag lider med norrlänningarna.

Trots att hela norrland är som en enda stor bondhåla fullt med motorcross-cyklar och öronlapps-mössor, så lider ja med dem. För dom här snö. Och inte lite heller.

Fast de är kanske härdade efter ett helt liv i minusgrader.
Men vi stackars malmöbor som är vana vid ett lite mer tempererat klimat får ju naturligtvis stora problem när snödrivorna hopar sig utanför våra fönster. Både psykist och fysiskt.

Fysiskt eftersom det är så jobbigt att gå i snö. Naturligtvis. Ska man gå någonstans måste man planera in tio minuter extra för oförutsedda omvägar kring snöhögar och slaskpölar. Dessutom halkar man hela tiden och måste ha med i sin tidsplan att man kan ligga medvetslös på trottoaren i en kvart eller så.

Den psykiska delen handlar mest om längtan till våren och sommaren. När man ser snön blir man påmind om hur långt borta dessa underbara årstider är. Snön har kanske viss charm. Ett tag! Innan snön blir brun och kallas slask, vilket den blir rasande fort på våra sydliga breddgrader. Istället för vykortsmotiv med snötyngda granar är verkligenheten bruna snöhögar omgivna av en sörja av något som knappast kan liknas vid snö. Och det gör ju ingen människa glad.

C'est tout.

Annes att-göra-lista
- Inte äta gul snö
- Flytta till Equador



Verklighet

Jävla idyll....