RISK!

-- Sammanfattning: Vi har spelat Risk. Jag förlorade. Jag blev vansinnig. My är gravid. Worms är roligt. Karatejogging utomhus är uppfriskande. --

Risk. Hatkärlek. Något annat kan mitt förhållande till detta storartade brädspel inte beskrivas som. Jag älskar Risk. Jag tycker det är skitroligt och hade gärna spelat ett riskparti om dagen. Jag hatar Risk. Jag förlorar alltid och det brukar barka åt helvete redan under första-andra rundan, jag tvingas slåss i underläge hela spelet och är egentligen aldrig med i spelet om segern. För att bli klyschig: Jag älskar att hata Risk.

Gårdagens inbjudna kombattanter var Jona, Sofia, Kalle och My. Som vanligt gick det åt helvete för mig under första rundan då Jona verkade bestämma sig för att bara lägga krut på att förstöra mitt liv. GAH! Jag var nära att fysiskt attackera Jona varje gång han slog sexa på sexa och tvingade fram enorma förluster för varje litet skitland jag försökte erövra.

Medan jag och Jona förde en tynande tillvaro på de amerikanska kontinenterna stod giganternas kamp mellan Corre och Kalle/My (Sofia var gravt ointresserad och lämnade spelet ganska omgående) vilken Kalle och My så småningom tog hem. Grattis! My är för övrigt så jävla gravid att jag varje riskkväll är allvarligt oroad över att det ska sluta med en skrikande bebis på vardagsrumsgolvet och en efterbörd i badkaret.

Nåväl. Kan knappt bärga mig till nästa parti!

Desto bättre gick det för mig när vi gav upp Risk och började spela Worms istället. Återigen ett fantastiskt spel. Aggressionen och frustrationen som växt upp under Risk kunde få sitt utlopp genom de våldsamma maskarna. Nostalgin flödade och den sena natten/tidiga morgonen blev ganska angenäm.

Träningen igår var lite annorlunda då det första vi gjorde var att springa ut ur dojon och jogga en runda i den intilliggande parken istället. Jag försökte undvika att titta på de vi joggade förbi men jag vågar anta att vi blev ganska utstirrade där vi sprang runt, runt en lekplats barfota i vita dräkter med färgglada band. Det var dock inte så farligt att springa barfota som jag trodde och det var väldigt skönt att slippa den svettiga dojon för en gångs skull. Jag svettades inte så mycket överhuvudtaget igår då vi övade Katas (En kata, flera katas? Typ röreslemönster med olika slag och blockeringar. Lite som att dansa.) och jag hade inte gjort någon av dem tidigare. Så jag vevade mest runt med armarna och försökte kopiera den som stod närmast. Jag såg nog lika opassande ut som barfotalöpet i parken.